goteborgarn.blogg.se

Jag skulle egentligen inte påstå att jag är konservativ, tvärt om är jag snabb på att ta till mig nya idéer och tankesätt, men det har tagit mig rätt många år att visa tillit till det här med bloggande. Jag påminns genast om varför då bloggen publicerat ett meddelande utan mitt samtycke där den hälsar alla välkomna till min nya blogg och får mig både att framstå som en noob, vilket jag är, och efterlämnar en glättig stank över mitt försök att försöka verka etablerad och trovärdig. Det är detta meddelande jag redigerar nu. Varför tog jag inte bara bort det frågar du då, jo, för jag fattar inte hur.

 

Det är ett klonkigt sätt att försöka skriva tycker jag när man ska försöka navigera sig mellan knappar och plottriga layouts. Jag har ont i huvudet på grund av att jag egentligen har ont i nacken för att jag har sovit i en konstig position hela natten. Osäker på hur det där egentligen fungerar men det är inte alltför ovanligt att det händer mig. I vilket fall gör det att jag är än mindre sugen på att försöka förstå mig på bloggupplägget när hjärnan gör sig påtaglig i sitt bultande och känns som sandpapper innanför skallbenet. Men suget efter att skriva av mig och försöka nå ut övertar och jag uthärdar. Två treo och en passerad halvtimme senare så har värken fortfarande inte  släppt och jag sitter fortfarande och försöker förstå hur man redigerar inlägg och hur man får rätt storlek på sin header. Vilken bild ska jag ha? Vad är representativt? Så mycket bös att behöva tänka på. Måste det se så jävla intressant ut alltihopa för att man ska få någon att läsa? Jag tittar runt lite på huvudsidan för att se vad andra populära bloggare skriver om. Skor, resor, träning och mat verkar det vara. Om jag lovar att skriva lite om vilka kosttillskott jag tar när jag tränar och vad jag har ätit under dagen lovar ni att läsa då? Jag kanske till och med tar en selfie när jag spänner mina muskler lite grann om jag däremellan kan få ut lite politiska iakttagelser. Vem vet? Det leder mig till att fundera över vad det innebär att sälja sig själv, som man så ofta pratar om utan att egentligen bena ut vad man egentligen menar med det, men det blir en diskussion för ett annat inlägg. Nu får jag nog lägga mig på spikmattan en stund så får headern och allt det andra plottret lösa sig självt.